NFC är billigt, lätt att använda och mer intuitivt, vilket gör det mer lovande på vissa områden. NFC använder ett chip, en antenn och viss programvara för att göra det möjligt för olika enheter att kommunicera inom några centimeter, och kostnaden är bara 2 till 3 euro [4]. Enligt den senaste forskningen om NFC från ABIReasearch kan NFC-marknaden börja från mobila handhållna enheter. ABI uppskattar att efter 2005 kommer marknaden att se smartphones och förbättrade handhållna enheter som använder NFC-chips. År 2009 kommer sådana handhållna enheter att stå för mer än hälften av marknaden. Forskningsorganisationen Strategy Analytics förutspår att 2011 kommer den globala kontaktlösa betalningsvolymen baserad på mobiltelefoner att överstiga 36 miljarder USD.
Om NFC-tekniken kan populariseras kommer den att avsevärt förändra hur människor använder många elektroniska enheter, och till och med förändra hur de använder kreditkort, nycklar och kontanter. Som en framväxande teknik sammanfattar NFC grovt bristerna i Bluetooth-teknikens dåliga interoperabilitet. Dess mål är dock inte att helt ersätta andra trådlösa teknologier som Bluetooth och Wi-Fi, utan att komplettera varandra inom olika tillfällen och områden. Eftersom NFC har en låg dataöverföringshastighet på endast 212Kbps, är den inte lämplig för applikationer som kräver hög bandbredd, såsom ljud- och videoströmning.
Den så kallade konflikten mellan RFID- och NFC-standarder är ett missförstånd av NFC. NFC och RFID har likheter i det fysiska lagret, men de är teknologier inom två olika områden. RFID är endast en teknik för att identifiera taggar via trådlöst, medan NFC är en trådlös kommunikationsmetod som är interaktiv.
